[Vårdstämman07] Tillbringar torsdag och fredag på Vårdstämman i Stockholm. Här är några anteckningar från det första seminariet jag lyssnat på, som hade rubriken ”Erfarenhetsbaserad kunskap – vad är det och hur värderar man det?”.
Astrid Norberg (nestor inom omvårdnadsforskning, en gång för länge sedan den första sjuksköterskan som doktorerade) beskrev målande vikten av erfarenhetsbaserad kunskap. Hon berättade om hur en distriktsjuksköterska vid ett hembesök hos en kvinna med diabetes reagerade på att patienten sov tillsammans med mannen i en kökssoffa. För att åtgärda detta beställde hon istället en sjukhussäng som patienten började sova i. Varpå det blev fler akuta larm från patienten. Vad berodde det på? Mannen var inte förvånad: ”När vi sover tillsammans vaknar jag ju när hon börjar svettas och då går jag och hämtar ett glas mjölk.”
Med andra ord: Det är viktigt att utgå från verkligheten, från erfarenheten och att även lyssna på patienter, anhöriga och annan personal.
Astrid Norberg betonade att erfarenhetsbaserad kunskap och vetenskapligt baserad kunskap måste förenas: evidensbaserad medicin kan inte bara bygga på vetenskapen, den måste även ta hänsyn till erfarenhet, till etik och till exempelvis lagstiftning.
Å ena sidan pratar en del om ”evidenstyranneri” – vetenskapen får för stor plats. Omvårdnad som bara bygger på vetenskap blir dålig omvårdnad eftersom vetenskapen i allmänhet handlar om genomsnitt. Men omvårdnad handlar om individer och personalen måste veta när det inte längre går att tillämpa det evidensbaserade. Men å andra sidan får inte erfarenhetskunskapen ta för stor plats: då blir åtgärderna ”out of date” och man ”gör som man alltid gjort” trots att skälet till handlandet förändrats. Det handlar i grunden om synen på kunskap: ”om man ser att schäfern skiljer sig från pudeln – då vet man mer än om man bara ser att det är en hund”. Kunskap handlar om: Vad är det här? Vad händer här? Varför händer det? Hur kan jag få det att hända? Det är viktigt att kodifiera så mycket som möjligt av den ”tysta kunskapen” – det är en förutsättning för att kunskapen ska kunna överföras till andra. Men även om man intervjuar eller filmar så är det inte alltid man vet varför man gör som man gör – och varför det blir bra. Kunskap existerar nämligen inte objektivt, kan inte värderas skilt från den som har kunskap – kunskap uppstår när det integreras i människan. Det krävs kunskap för att tolka information – tyst kunskap måste relateras till det man gör: Man förstår mer ju mer man kan – ju mer erfarenhet man har.
Astrid Norberg berättade om studier av demensvården. När de iakttar exempelvis ett demensboende ser de ofta att det är en vårdare som klarar en individ bättre – det är individuellt. Men det finns också en kollektiv kunskap, som delas av teamet. Och för att förbättra vården räcker inte vetenskapen till: det krävs också att man söker kunskap ur konsensus bland experter. Det fanns exempelvis inte tillräckligt med forskning om vad som är bra storlek på vårdboenden eller huruvida man ska blanda dementa med icke-dementa. Därför frågade Socialstyrelsen genom enkät en stor mängd som hade erfarenhet. Socialstyrelsen konstaterar att man inte bara kan gå på vetenskap – det krävs erfarenhetsbaserad kunskap (från olika professioner). Det är mycket utifrån den praktiska handlingen som vi kan utvärdera den erfarenhetsbaserade kunskapen. Astrid Norbergs konstaterade vikten av att gå från tyst till explicit kunskap. Det måste forskas mer på erfarenhetsbaserad kunskap, eftersom det bästa är att integrera vetenskaplig kunskap med erfarenhetsbaserad kunskap – så att man ser när man kan tillämpa den vetenskapliga kunskapen. Det handlar inte om motsättningar – vetenskaplig kunskap måste utvärderas utifrån erfarenheten.